Human Design – en väg till självförverkligande

”Human Design opens the door to the potential of self-love, a love of life and the love of others through understanding.”  Ra Uru Hu

Alla föds vi som helt unika varelser, med helt unika styrkor och kvaliteter, och med ett alldeles unikt syfte. Ingen kan tillföra världen det just du är här för att tillföra den. Du är på så sätt alldeles unik och oersättlig.

Men vad hände på vägen och varför känns det så ofta, för så många människor, att de tappat bort sig själva på vägen? Många ställer sig frågor som Vad är livets mening? Har jag något värde eller kan jag bara ersättas av någon annan? Spelar det egentligen någon roll vad jag gör? Hur kan livet kännas mer meningsfullt, givande och tillfredsställande? Något saknas i mitt liv – men vad?

Dessa frågor är väldigt viktiga! De signalerar att vi upplever en längtan eller saknad av något slag i vårt liv. Att vi kommer till denna punkt i livet är således något mycket viktigt och positivt, även om det kanske inte känns så, för det innebär att vi kanske är beredda att påbörja en ny resa i livet, den viktigaste resa en människa kan göra – resan inåt mot självkännedom. Är det dags för dig att påbörja den resan?   Läs mer

Redan som små barn utmanades och ifrågasattes vår individualitet och unikhet av välmenande föräldrar, av skola och omvärld. Vi fick veta hur man ska tycka, tänka och bete sig för att få uppskattning av andra, för att inkluderas, för att få kärlek och för att vara en ”framgångsrik” människa. Vi fick lära oss samhällets och omvärldens normer, värderingar och osynliga strukturer och vi internaliserade dessa som ”vår” sanning, ”vår” referensram. Att vi på denna väg började kompromissa med vår egen sanning, förlora vår medfödda inre kompass och visdom har lett till känslan av att leva ett liv som inte längre är vårt eget. Att vi förlorar den självacceptans och kärlek till oss själva, som vi en gång fötts med, är inte att undra på när det inte ens är oss själva vi möter när vi ser oss i spegeln på morgonen.

De flesta av oss kommer kanske aldrig till det stadium i livet där vi börjar få syn på dessa osynliga strukturer och börjar ifrågasätta dem. Detta trots att så många känner att man inte passar in (att man inte är tillräckligt framgångsrik, inte tillräckligt vacker, tillräckligt smal, tillräckligt smart o.s.v.), att man inte kan leva upp till förväntningar eller att man duger precis just så som man är. Det finns ett slags upplevelsemässigt glapp mellan den man tror sig vara och den man ”borde” vara. För många finns också en inre längtan att inte bara få uppskattning för det man gör och presterar, utan också för den man är. Bakom denna längtan döljer sig kanske inte bara en längtan efter att uppskattas för den man är, utan också en längtan efter att faktiskt leva som den man föddes till att vara, i all sin unikhet.

Trycket på människor att passa in, vara som alla andra och inte ”sticka ut” är mycket starkt. Osäkerhet och en, ibland, förlamande rädsla genomsyrar människor och samhället. Vad vi behöver i denna värld, nu mer än någonsin, är människor som lever i sin kraft och unikhet, och som på så sätt kan uttrycka sin glädje och kreativitet, och bidra med just det som ingen annan kan till helheten.

Kanske är det snarare våra förväntningar, normer och referensramar som inte håller måttet längre och behöver uppdateras, då de gör att människor mår dåligt och tappar bort sig själva och sin unikhet? Om alla människor levde i sin unikhet skulle ju dessa normer och förväntningar per automatik falla bort.

”In a better society, with more understanding people, nobody will change you. Everybody will help you to be yourself, and to be oneself is the richest thing in the world. To be oneself gives you all that you need to feel fullfilled, all that can make your life meaningful, significant. Just being yourself and growing according to your nature will bring the fullfillment of your destiny.” (Osho, 2004: 125)

.